|
|
HISTORIK
Föreningslivet i Norrhult är och har alltid varit mycket
utpräglat allt- sedan den industriella verksamheten satte
sin prägel på samhället. För över 40
år sedan bildades såväl Verdandilogen som Kooperativa
föreningen och fackförening, vilka efterhand fått
många efterföljare. Alla dessa föreningar måste
ju haft ett starkt och berättigat behov av lämplig
samlings- och möteslokal. Under en följd av år
blev det de små rummen eller köken i de enkla arbetarhemmen,
som fick tjänstgöra som möteslokaler och träffpunkter.
Detta försvårade helt naturligt allt organisationsarbete,
och man började redan på ett tidigt stadium bereda
marken för ett "eget hem" genom små privata
diskussioner arbetarna emellan. Alla vet vi emellertid med vilket
misstroende man i vissa samhällsklasser i början av
detta år- hundrade mötte allt, vad de "fattiga"
arbetarna kunde hitta på. Hemlösheten kunde emellertid
inte fortsätta, ansåg några kraftkarlar med
med - född energi och organisationsförmåga.
Den 20 april 1908 samlades ett 20-tal av dessa män till
ett konstituerande möte i det s. k. länsmanshuset,
nuvarande disponentsbostaden i Norrhult. Man beslutade enhälligt,
att bilda Byggnadsföreningen med namnet Folkets Hus.
Den första styrelsen bestod av Karl Johansson,
Johan Linnér, Axel Linnér, Max Baier, Wiktor Johnsson,
J. P. Svensson och August Johansson.
Bland övriga närvarande vid mötet må nämnas
Anton Ahlgren, Frans Karlsson, Paul Förster, Bonde Nilsson,
Axel Johansson, Algot Johansson, Albin Johansson och F. J. Wendler.
Trots den knappa tillgången av helt tillförlitliga
anteckningar och protokollsuppgifter kan man nog lugnt fastslå,
att det blev en arbetsam tid för styrelsemedlemmarna, ty
redan i november samma år fanns det en del pengar för
Folkets Husbygget hos kassören.
Anskaffningen av kapitalet skedde genom andelsteckning, vilken
i november uppgick till 700: - kronor, samt genom upplåning
från bank och från platsens sjukkassor. "Tiggarlistor"
voro även i gång.
I mars 1909 förelåg den första ritningen, som
avsåg att inrymma såväl möteslokaler som
vaktmästarebostad samt butikslokal för Kooperativa
föreningen Star. Kostnadsberäkningen för byggnaden
var 8.000: - kronor.
Man skydde inga medel för att, få byggnaden till stånd
- alla intressenter uppoffrade sig på allt sätt. Bl.
a. utsågs en kommitté på tre personer, nämligen
snickare Karl Johansson, P. E. Linnér och E. Fält,
att hos lantbrukarna i orten be om virke till byggnaden. Och
det sägs att bönderna voro både hjälpsamma
och frikostiga, vilket däremot inte kunde sägas om
dåvarande bruksherrar.
Arbetstempot ökades dag för dag hos de husvilla. Tomt
inköptes till ett pris av 1.700: - kronor av kyrkoherde
Palmgren. Tomtområdet var avsöndrat från Norrhults
Klockaregård. Överenskommelse träffades med byggmästare
J. P. Svensson om byggnadens uppförande. Priset lär
ha varit lågt, men så var det också många
frivilliga krafter som deltogo i byggnadsarbetet och därmed
offrade sina knappt tilltagna fristunder. Stenfoten sattes av
Wiktor Johansson och träarbetet utfördes av J. P. Svensson
med virke som till största delen skänkts av ortens
bönder.
Den 12 december 1909 invigdes Folkets Husbyggnaden och
det första föreningsmötet som hölls inom
dess väggar var ett Verdandimöte.
Nu hade det behövts vissa protokollanteckningar att se tillbaka
i för att kunna få åt offentligheten utlämna
de ärevördiga pionjärer, som helt visst måste
ha nedlagt ett oskattbart och uppoffrande arbete. Men även
för att på något sätt kunna skildra den
glädje och rörelse som måste ha besjälat
alla dem, vilka närvarit vid invigningshögtidligheten,
ty att det var en högtid för Norrhults föreningsfolk
behöver väl knappast betvivlas. Norrhults arbetande
män och kvinnor hade fått sitt första hem.
Det behövde helt naturligt icke betyda, att man nu kunde
sitta med armarna i kors och ha det bra. För det första
blev byggnaden inte helt skuldfri och för det andra låg
det klart för föreningsfolket, att ett Folkets hus
icke blott skulle avse att vara främjande för arbetarnas
klassintressen, hur viktiga och berättigade dessa än
vore i och för sig. På samma gång skulle det
även främja den höga sedliga ide, att höja
arbetarna upp till en kulturell nivå, som icke stod "borgarklassen"
efter.
Nu måste man bygga vidare, nu måste man hjälpas
åt att skaffa Folkets Hus en värdig inredning m. m.
Man måste skrapa i hop och snåla, ty samhället
var litet och arbetsförtjänsterna små. För
att nämna ett exempel på sparsamhet må anföras:
"Gardiner av vitt enkelt tyg skulle anskaffas, och det blev
ju en betydande utgift, varför man enades om att gå
ut i en äng och skära gardinkäppar av hassel.
Dessa gardinkäppar fyllde sedan sin uppgift oklanderligt
i många år."
Nå, Folkets Hus fick sin inredning, fick sina studiecirklar
bl. a. i fackföreningskunskap. Fester anordnades under blygsamma
former, och så ordnades förstås någon
gång dans, vilket nöje ju hör ungdomen till.
Och ungdomen ville man ju vinna, ty det var ju den, som skulle
taga vid och fortsätta arbetet i den alltmer framträdande
arbetarrörelsens tjänst.
Tiden skred framåt, år 1926 invaldes nuvarande ordföranden
Eric Johansson och kassören Alfons Liebel i styrelsen. Beslut
fattades om att föra inventariebok och en ordnad bokföring.
År 1929 kom parkfrågan på tal, men först
år 1932 påbörjades arbetet med iordningsställandet
av en Folkpark. Ekonomien var vid den tidpunkt tillfredsställande.
Men - nu började man komma underfund med, att det nuvarande
Folkets Hus var för litet. Samhället hade vuxit, arbetarstammen
såväl som befolkningen i övrigt hade ökat
betydligt under årens lopp. Planer på att bygga ett
nytt och större Folkets hus började diskuteras.
Vid ett föreningsmöte den 7 november 1935 godkändes
ritningarna, av arkitekt Karl Kjellberg, Växjö, till
ett nytt Folkets Hus. Kostnadsberäkningarna löd på
52.000: - kronor denna gången.
Det är betecknande i förningens
historia, att samma hänförelse och optimism, som besjälade
föregångsmännen för 30 år sedan, hade
tagits i arv av den. yngre generationen som nu hade att besluta
om byggandet av det nya Folkets Hus.
*
Sedan styrelsens förslag om kapitalanskaffning godkänts
beslöts om nybyggnad den 7 november 1935.
I mängder av protokoll från massor av sammanträden
kan man finna, hur styrelsen noga granskat och övervägt
varje minsta lilla detalj i det betydelsefulla arbetet för
nybyggnadens tillkomst. Och åtskilliga gånger hade
solen redan hunnit gå upp, innan ett sammanträde avslutats.
Här kan det vara på sin plats att namngiva de styrelsemedlemmar,
som haft att på sina axlar bära tyngden av allt krävande
och uppoffrande arbete. Styrelsen bestod av Eric Johansson, Alfons
Liebel, Fritz Andersson, Folke Johansson, Börje Carlsson,
Torsten Nilsson, Hjalmar Säll.
Den 7 februari 1936 infordrades anbud å byggnadskostnaderna
och strax efter antogs ett anbud från byggmästare
Emil Gustafsson, lngelstad, å kronor 37.315: - för
allt träarbete och målning samt från Wiktor
Jonsson å kronor 4.460: - för grunden. G. Abrahamson,
Åseda, skulle ha 8.450:- kronor för värme- och
sanitetsanläggningar.
För övrigt åtog sig, liksom då det gällde
det gamla Folkets Hus, styrelsen och föreningsmedlemmarna
att utföra en hel del arbeten gratis på lediga stunder
för omkring 10.000: - kronor.
Nybyggnadsarbetet påbörjades våren 1936, och
den nya Arbetarborgen blev färdig för invingning den
20 mars 1937.
Svårigheterna med att skaffa kapital voro kanske inte lika
stora som första gången men besvärliga nog ända.
Landsorganisationen, fick denna gång bidraga med lån
å 10.000: - kronor. Dåvarande L. O.-sekreteraren
Fritiof Thunborgs stora förståelse för Norrhultsarbetarnas
trångsmål i denna sak tillerkännes med glädje
den största förtjänsten till att lånet beviljades.
Vid sitt besök i Norrhult lovade han icke blott att ordna
lånet utan även att kostnadsfritt komma till Norrhult
och hålla invigningstalet. Båda dessa löften
infriade han.
Att i detalj beskriva, vad protokollen berätta om arbete,
intresse och självuppoffring från styrelsens och övriga
medlemmars sida skulle ta för stort utrymme. Heder åt
dem alla - icke blott männen, utan även samhällets
kvinnor, vilka senare gjort en krävande och stor insats
i arbetarrörelsens tjänst, som aldrig får
glömmas.
Invigningen av det nya Folkets Hus ägde rum den 20 mars
1937 under högtidliga former med sång, musik, deklamation
och tal och inför en fullsatt lokal.
Styrelsens ordförande, Eric Johansson, hälsade de närvarande
välkomna. Frithiof Thunborg höll högtidstalet,
vari han uttalade den förhoppningen, att den nya arbetarborgen
skulle bli ett verksamt medel i svensk arbetarrörelses fortsatta
strävan mot bättre och tryggare förhållanden
för det arbetande folket på livets alla områden,
att den skulle bli ett hem för den fria tanken och det fria
ordet, för den frihet som fostrar och som utövas under
ansvar och självtukt.
Per Persson vände sig till de grånade män och
kvinnor, vilka brutit mark och banat väg för arbetarrörelsen
i Norrhult, och underströk att ett resultat av deras förstlingsverk
är denna borg.
Sång och musik avlöste sedan, och då Internationalen
sjöngs unisont fanns det många tårade ögon
i salongen, vilka buro vittne om att det finns ädla, goda
hjärtan hos våra svenska arbetare.
Ett soligt och glatt ansikte visade kassören
upp, när festligheterna väl voro avslutade och det
befanns att han kunde inräkna ett netto på cirka 2.000:
-kronor från en i allo värdig och oförglömmelig
invigningsfest.
Lika litet, som styrelsen av anno 1908 kunde slå sig till
ro med armarna i kors, kunde den nuvarande styrelsen göra
detta. Nya arbetsuppgifter strömmade över styrelsen
år från år. Varje enskilt sammanträde,
varje årsmöte diskuterades och planlades nya arbeten,
nya uppgifter åt styrelsemedlemmarna. Det sjuder och arbetas
ännu i den dag som i dag är på förbättringar
och tillbyggnader av olika slag. En Folkets Hus-styrelse behöver
inte, kan inte bli arbetslös en enda dag, om den vill tjäna
arbetarnas och arbetets heliga sak. Varje Folkets Hus-förening
i hela landet vet vad det vill säga att vara "tomtar"
i en Arbetarborg - men om allt detta kan ej berättas i denna
lilla skrift. Låt oss i stället gå in för
att under några få rubriker berätta vilken funktion
Folkets Hus i Norrhult fyllt under årens lopp. Vi börja
med den gamla, goda tiden
NYKTERHETSVERKSAMHETEN
N. O. V.-avdelningen i Norrhult, som en av initiativtagarna till
Folkets Hus tillkomst, gjorde redan från början en
betydande insats i kulturellt hänseende genom att öka
medlemsnumerären till skolning för nykterhets- och
arbetarrörelsens stora uppgifter. De anordnade större
möten, där programpunkten "till nytta och nöje"
fick en högre lyftning och värdighet.
Den lilla teaterscenen utnyttjades till framförandet av
amatörteater, och intresset växte för sådan
verksamhet, som propaganda, underhållning och till ekonomiskt
stöd.
Ungdomsverksamheten fick också större livsrum för
att dana de unga till goda och kunniga organisationsledare inom
folkrörelsen.
STUDIEVERKSAMHETEN
Bibliotek inrymdes redan från början i Folkets Hus.
Detta ägdes och sköttes av N. O. V. i många år.
Litteraturen bestod till stor del av skönlitterära
verk men också av socialistiska böcker och broschyrer,
som flitigt studerades. Studieverksamheten har vuxit framåt
och utvidgats på alla områden till nytta och gagn
för alla studieintresserade.
FÖRELÄSNINGSVERKSAMHETEN
Genom A. B. F:s förmedling har ett flertal föreläsningsserier
hållits i den gamla lokalen. Bland föreläsare
må nämnas: F. Wigfors, lektor E. Sjödal, Ruben
Wagnson, Gunnar Hirdman, Erik Heden m. fl.
Den fackliga och politiska rörelsen har
också blivit rikligt tillgodosedd med ett flertal anlitade
talarekrafter.
MUSIKLIVET
Redan före föreningens tillkomst fanns en s. k. Bruksmusikkår,
som ofta underhöll med musik vid större och mindre
fester och sammankomster. Denna musikkår fick efterhand
stöd av mindre musiksammanslutningar och av enskilda musikutövare.
TEATER
Teaterverksamheten har livligt underhållits i Norrhultsbygden,
och denna betydelsefulla verksamhetsgren fick redan från
början en uppmärksammad plats som god underhållning,
vilken livligt uppskattades av en aldrig svikande publik.
Det var inte få teatertrupper, som gästade det gamla
Folkets Hus lilla oansenliga teater. Om vi skulle börja
från början med att räkna upp några av
de viktigaste kommer givetvis banbrytaren Eugen Norrby först
på listan. Han gav oftast två till tre föreställningar
i följd, dock med omväxlande program som t. ex. lustspelet
"Villervallan", "Jeppe på berget",
"Anderson, Petterson och Lundström", "Hin
och Smålänningen" m. fl., "Värmlänningarna"
ej att förglömma. Järnvägsmännen vid
den lilla Norrhultsstationen tittade nog lite besvärat på
bagaget, uppgående till ett 4o-tal tunga koffertar. Om
vi gå vidare i upptecknande av teaterbesöken finna
vi följande namn: Karin Svanström, Oskar Vinge, Hildi
Wærnmark, Ivar Kalling, Erland Colliander, Elis Engström
o. s. v. Den sistnämnde har fortsatt att traditionsenligt
varje år gästa Norrhult, vilket bl. a. renderar honom
blommor och gott kaffe från styrelsen varje gång.
De senare årens teaterverksamhet i den gamla lokalen gavs
i 'Skådebanans regi och med förnäma pjäser
på repertoaren. Nämnas kan "Första fiolen",
"Påsk", "Svedenhielms", "Männen
vid fronten" m. fl.
BIOGRAFVERKSAMHETEN
Biografföreställningarna sköttes och ägdes
av enskilda för egen vinnings skull, och ofta var det rena
geschäftet med skräpfilmer till största delen.
Erkännas måste dock, att många goda program
även sökte sig till Norrhult, varav bl. a. må
nämnas Viktor Sjöströms genombrottsfilmer. Ljudfilmen
lyckades inte nå popularitet i det gamla Folkets Hus, kanske
till stor del beroende på de primitiva anläggningarna.
*
Som sammanfattning kan vi konstatera, att Folkets Hus-verksamheten
i Norrhult allt sedan starten fyllt ganska stora krav i kulturellt
avseende. Och vi behöver väl knappast tillägga
att den alltjämt arbetar efter samma ideella program och
med samma mål för framtiden, att giva det bästa
åt folket i trivsamma och värdiga lokaler. |
|