tillbaka till huvudsidan /
till Jubileumskrift 40 år

ur 40-års jubileumsskrift
1908 - 1948

PROLOG
TILLÄGNAD FÖRENINGEN FOLKETS HUS OCH P ARK

40-årsjubileum
AV PER PERSSON

Med hävder från forntid väl bygder befolkats
av kärnfolk, som envist har brutit sig mark.
Som friboren ätt - av historiker tolkats -
i gärning och stordåd med vilja så stark.
De odlade marken, de röjde och svedde
och nödtorftig hem för sig själva beredde.
Att vara sig själv, ja, det ansågs som riktigt,
och ordet gemenskap man ej kände till.
Att bedja, försaka i armod var viktigt.
Och mottot: Vad bryr mig vad grannarna vill!
Och trotsig och självisk man stod så allena,
envar på sin plats, utan vilja att end.
Och pampar, som styrde, bar latmansfasoner,
vars välmåga växte på småfolkets nöd.
De nämndes för grevar, baroner, patroner,
som gjorde sig breda av fattigmans bröd.
De hade palats och ej armodets kojor,
och folket för sekler blev slaget i bojor.
Att sådan var tiden man vetat förtälja,
den tid, som fått vika för nyare sed.
Som slavar man ville ej längre sig sälja,
man rätade ryggar i småfolkens led.
För ,människovärdet de upptogo striden
gemensamt och vann positioner med tiden.

I "mörka Småland" finnes vid stora allfarsvägen
norr fyra mil från Växjö en industri belägen
se'n femtio år tillbaka vid skogomkransad dal,
där folket får sin utkomst i några hundratal.
Där blåses spröda glaset, där smälts och formas järnet
av arbetsmän, som vetat att enig het är värnet
och styrkan för all framgång åt män i arbetsblus,
i kamp för ädla syften, för framtid, sund och ljus.
Se'n fyrtio år de verkat med organisationer,
där gråhårsmän ej sällan är ledande personer
med ansvar inför verket, vars grund de själva lagt
till stöd för unga krafter, i samförstånd, till makt.
*
År 1907 det blev för oss ett märkesår
när NOV och Grov-Fabriks och Konsum fick sin start.
Att börja gick väl något an, men fortsättningen blev svår.
Och ganska tidigt stod det klart att en lokal behövdes snart.
I "länsman~huset" hyrde vi, som ägdes av en präst.
Där dryftades vårt bryderi. Där fattades ett fast beslut:
"Ett eget hem oss' höves mer än som trångbodd hyresgäst".
Och nitisk "interims" bland organisationers folk sågs ut.
Byggnadsföreningen kom till noll åtta, som vi vet,
och Folkets Hus stod färdigbyggt på hösten nästa år
som högborg för en fattig klass med solidaritet
som första bud. En offersådd, vars frukt vi skörda får.

Väl Folkets Hus oss minner om flydda arbetsår
Men ro och trevnad finner vi ock i minnets vrår.
Här hade logen möten med dans och kaffefest,
Och "Hinken" riktar stöten mot militär och präst.

Det sjöngs "Arbetets söner" vl fackföreningsfolk
i kamp för högre löner. Här blev man också tolk
för ökad makt i staten och rösträtt åt envar,
och hänfört klubbkamraten den röda fanan bar.
Oppositionen gav näring åt hetsig diskussion.
Proposition - Votering - och sist resolution.
Här debattör'n sig dana'. Här fälldes fria ord,
här ordförar'n fick vana med klubban vid sitt bord.
Här spelades teater av proffs och amatör,
här lästes bland kamrater i cirkel som sig bör.
Här vigdes män med "Sossen" i bröllopsståt och fest.
Här döptes första gossen i andakt aven präst.

*
Men tiljan den blev kvistig i vördad gammal sal,
och styrelsen var dristig med start för ny lokal.
Och på den egna marken av trä, cement och grus
det byggdes upp i parken ett ståtligt Folkets Hus.
Vår högborg rests för alla på tomt "Trehörningsdal",
som osökt vi kan kalla en folkkulturcentral.
Där dryftar gamla, unga, problem och ideal,
och än vi kampglatt sjunga vår "International".
V år seger ej soldater har vunnit som vi vet.
Nej! Enkla klasskamrater i solidaritet,
med framtidsmål, som hägrat, ett hem för oss berett.
Ja, det är de, som segrat i arbete och svett.

*
Ni män, som nu har grånat,
Er kamp, den gällde oss.
Er omsorg oss förvånat,
den knappast kan förstås.

I dådlust har Ni danat
ett storverk, som Ni gett
till oss, och vägen banat.
Må vi blott gå den rätt.
Ej alla fullföljt striden
i pionjärers led.
De ha ryckts bort ur tiden
och får ej vara med
att hyllas och föräras
en blomma, som sig bort.
Må minnet ändock äras
för insatsen de gjort.
Till Dig, som bland oss finnes
av skaran föregångsmän,
Du gör oss glad till sinnes,
Du följer med oss än.
Vår hand till Dig vi sträcka
till tack för ledning, ljus.
Må krafter länge räcka
till stöd för Folkets Hus!
*

Men i de fyrtio år, som svunnit,
ej mannen blott sin insats gjort.
Nej, Kvinnans bistånd väl vi funnit,
som troget, kärleksfullt och stort.
Vi tacka Er, Ni ädla kvinnor!
Ni danar hemmet, skänker ljus.
Hav tack, kamrater, hjälparinnor
för trevnaden i Folkets Hus.

I FHR vi knutit kamratligt fasta bandet
Och finner många tusen kamrater här i landet,
Som ger oss samlad styrka. O ch enigt är vi med
Att skapa hem för alla; för höjd kultur och fred

Må vi allt framgent samlas till ädel strid, allt flera,
Och vinna positioner till framgångsmännens ära,
För framtidsfolkets trygghet på fast och värdig mark.
Bliv stor! Bliv stark! Förening Folkets Hus och Park